Personakt Antavla

Lars Pålsson

Blev högst 78 år.

Far:Påhl Larsson Kukkoinen (1590 - 1665)
Mor:Hustrun Larsson /Kukkoinen (1600 - )

Född:1620 LångnäsFödd omkring 1620 Långnäs, Gräsmark (S). Död 1698 Långnäs, Gräsmark (S).
Död:1698 GräsmarkFödd omkring 1620 Långnäs, Gräsmark (S). Död 1698 Långnäs, Gräsmark (S).

Noteringar


Källa Kenneth Larsson

Lars Pålsson
var svedjefinne, först i Långnäs och senare i Timbonäs. Hans eskapader vid tinget finns redovisade i hans familjetabell, där det också framgår att han pga (!) detta blev utnämnd till nämndeman i Fryksdals härad.

Gottlund nämner i sin dagbok helt kort Pål Kukkoinen. Enligt en sägen som han fick höra var det tvenne bröder, Pål och Tobias Kukkoinen, som först kom till Långnäs resp. Timbonäs. De svenska grannarna ansåg dem vara rövare, men bröderna skaffade sig snart fastebrev och kunde börja bruka marken. Historien om sonen Lars är värd att återge i sin helhet:

I Honkamäki hörde jag berättas en historia om bonden Lars Pålsson Kukkoinen här i Långnäs. Att han varit utfattig men blivit stenrik, därigenom att han födde och undangömde i sin källare en stortjuv, vilken aldrig stal i grannskapet, men i andra landsändar och flydde hit med sitt byte. Bl.a. hade han så mycket silver, att man därmed kunde fullduka 3 bord (med skedar, gafflar etc.), till slut kom ryktet tjuven på spåren. Då Lars förnam detta och såg, att han möjligtvis kunde miisstänkas och upptäckas, så sköt han själv ihjäl tjuven och blev så ensam ägare av alla dessa skatter. Då tjuven ej mera hördes till, stannade alla forskningar, och Lars fick i ostörd ro njuta sin lycka. Men hans hustru, som fallit i 12 barnsängar och ideligen framkommit med missfall och missfoster, förorsakade honom snart stor sorg. Och då han såg sina barn framkomma döda till världen, och de få som levde vanskapade, beslöt han att resa upp till Lappland att härigenom söka bot. Här fick han av en "Underslug" det svar, att detta skedde honom till straff, dels för det han hyst och tillägnat sig en tjuvs gods, och dels för det han, som är av Kukkoinens släkt (Tuppesläktet), likväl understått sig att äta höns till föda. Vilket honom nu blev strängeligen förbjudet. Av denna orsak skall än idag ingen av den här i landet vidlyftiga släkten Kukkoinen vilja äta hönskött till föda.

Du äter väl inte höns....?